Den Blinde sade
 
Den Blinde sade:
Hon är så mjuk.
I morse luktade hennes hår
på ett främmande sätt
men till kvällen åter på mitt.
Jag läser i hennes hud.
Den berättar en saga för mig
innan jag somnar.
Man har sagt mig att också de seende
älskar i mörker.
 
Den Blinda sade:
Jag ser hans glädje alldeles tydligt
och hans sorg har ett svagt sken
fastän lampans ljus är förborgat för mig!
Långa vägar
följer jag livslinjen i hans hand.
I fredags på tunnelbanan
hörde jag två seende
viska om hur fula vi är.
Ful? För mig är han skön av en skönhet
ni seende aldrig kan skåda
hur klart ni än tror er se!
 

Ur Det möjliga, 1974